Den numera enda staden i Sverige som har trådbusstrafik på sina gator, Landskrona, har i dagarna fått leveransen av nya och modernare trådbussar. Det är stadens andra generation trådbussar, och det är med stor glädje som man nu kan konstatera att trådbussdriften i Landskrona är både populär och effektiv. Det görs 500 000 resor per år med trådbussarna i Landskrona. Fär närvarande finns fyra äldre trådbussar. Trådbusstrafiken startade i september 2003.
De nya trådbussarna kommer att vara utrustade med något större batterier, vilket kommer att göra att de kan användas för lika effektiv trafik som hittills men dessutom möjliggörs att de kan köra en sträcka utan luftledning i ena eller bägge ändarna av linjesträckningen. I själva verket är detta ett sätt att göra bussarna avsevärt mera användbara än de tidigare trådbussarna. Eldriften har många fördelar, inte minst för att gatorna befrias från avgaserna från flytande bränsle. Numera finns en mera generell insikt om att elektricitet är en utmärkt metod att driva även fordon med, samtidigt som det finns en skepsis mot att enbart använda batterier. Batterierna är både tunga och tar plats, och att köra direkt på successivt levererad el är givetvis en fördel. Men en kombination av en viss batterikapacitet och direkt eldrift har också sina fördelar. Att kunna trafikera yttersträckor, som kanske inte är lika tättrafikerade som innerstadssträckorna, utan att behöva sätta upp kontaktledningar har en fördel. Det är ju också så att flera olika yttersträckor faktiskt kan betjänas med var sin något lägre turtäthet, något som också är en fördel för systemet genom att fler stadsdelar kan betjänas. Det viktiga är trots allt att bussarna kan köras under tråd på de centralaste gatorna och att de ite avger avgaser.
När trådbussarna inrättades i Landskrona – 2003 – var det ett klokt och radikalt nytänkande. De tidigare trådbussarna i Sverige hade avskaffats alldeles för tidigt, och alldeles i onödan. Det hade skett 1964 både i Stockholm och i Göteborg. Det fanns goda skäl att behålla dem, men då var den allmänna inställningen att oljan skulle lösa alla problem. Trafiken i med trådbussar tilläts upphöra utan att något politiskt beslut togs i frågan. Men där fanns en allmän brist på intresse för miljöfrågor och en vurm för mineralbränsle. Numera vet vi att oljan ställer till mycket stora problem, och det var, tillsammans med trådbussarnas goda prestationer, bakgrunden till trådbussbeslutet 2003, men det har numera blivit ett ännu starkare argument för eldriften.
Och när enkla förbättringar kan åstadkommas genom kombinerad teknik på ytterligare sträckor så att ytterligare stadsdelar kan betjänas, ska man givetvis använda den goda tekniken för att driva bussarna. De stora busstillverkarna är uppenbarligen av rent egoistiska skäl mest intresserade av att leverera dieseldrivna bussar, för det är ju sådana de mest tillverkar. Och efterfrågan från inte så kunniga eller drivande kommunalpolitiker räcker för det mesta inte till att driva fram satsning på fler trådbusslinjer och en utökad produktion av trådbussar. I fallet Landskrona har både kommunens ansvariga och Skånetrafikens ansvariga konstaterat att det finns fördelar och att det är angeläget att utveckla god kollektivtrafik. Och det har väckt uppmärksamhet.
Det har visat sig att landskronaborna dessutom är mycket bra på att använda sin kollektivtrafik med trådbuss, och det är ytterligare ett skäl att ta ett steg framåt. Vagnparken bestod länge av fyra trådbussar, och de kommer nu att kompletteras till att börja med av tre nya modernare trådbussar. Men Landskrona bör ses som ett föredöme, och fler städer borde känna ansvaret för god kollektivtrafik. Det är sådana förbättringar som faktiskt påverkar människor att välja god kollektivtrafik.