Jag har varit generalsekreterare för Resenärsforum, Sveriges kollektivresenärers riksorganisation, och ledamot i styrelsen för European Passengers’ Federation under tolv år. Jag har fortfarande uppdrag för EPF i arbetet tillsammans med EU-organet ERA gällande tillgänglighetsfrågor och i EU-organet DG MOVE i dess PRM Advisory Body. Jag har tidigare varit SJs representant i UIC (Järnvägsunionen) i Paris och i CER (Community of EuropeanRailways) i Bryssel. Och jag har varit ansvarig för stationsutvecklingen vid SJ och SJs designutveckling och ledamot i den årliga Watfordkonferensens styrgrupp, med årliga erfarenhetsutbyteskonferenser.
Förresten: Ja, jag brukar åka tåg till Bryssel och Paris. Det går riktigt bra.
Jag anser att det är viktigt att kollektivresenärernas perspektiv kommer med i utvecklingsprocessen, särskilt i läget med hotande klimatförändringar där valet av kollektivt resande kan spela en mycket stor roll. Men även resenärernas krav på attraktiva lösningar spelar en stor roll för att deras val ska vara positivt, ett medvetet önskemål. Det är bara resenärerna själva som kan avgöra vad som är attraktivt. Och resenärerna har inte en tillräckligt stor roll i utvecklingen av denna samhällsviktiga funktion.
Min bakgrund är att jag är examinerad från Handelshögskolan i Stockholm, där jag studerade med särskild inriktning på samhällsplanering, inte minst ekonomisk geografi, och jag har dessutom studerat trafikplanering vid KTH. Vidare har jag genomgått UIC Collège d’Europe i Brygge.
Efter praktikjobb på svenska handelskammaren i Bryssel och på schweiziska järnvägen SBBs generaldirektion i Bern fick jag mitt första arbete på Exportföreningen (senare Exportrådet) där jag var ländersekreterare för vissa europeiska länder. Därefter arbetade jag vid Nordens största trafikföretag SJ med utvecklingsprojekt i godstransporter, och därefter med utvecklingsprojekt persontrafik som assistent till kommersielle direktören. Det innebar också rikliga kontakter med regional och lokal trafik för den resande allmänheten. Därefter fick jag ansvaret för utvecklingen av stationerna, som utgör noder i kollektivtrafiken.
I min roll som ordförande i SJs handikappråd kunde jag konstatera att ”Det som är nödvändigt för somliga är förmånligt för alla andra”. Det betyder att det i de allra flesta fall är värdefullt för alla resenärer att genomföra förbättringar, eftersom alla resenärer ar nytta av god tillgänglighet – som är en del i attraktiviteten.
Det lokala perspektivet har jag också tillgodogjort mig genomkommunalpolitiska uppdrag dels i Stockholms kommunfullmäktige. dels som ledamot i gatunämnden och gatu- och fastighetsnämnden (för Stockholmspartiet, ett lokalt stadsmiljöparti).
Genom min roll i UIC och i olika europeiska utredningar har jag inbjudits medverka i konferenser och hållit föreläsningar kring resenärsperspektivet i Amsterdam,Paris, London, Reading, Berlin, Hamburg, Warszawa, Rom, Brno, Bukarest och i Orlando Florida och Perth Australien.
Vid sidan av artiklar har jag skrivit böcker i ämnet individen i samhällets reseplanering:
• Människan och bilsamhället (Norstedts 1974)
• Höghastighetstågen järnvägens tredje generation (SJ 1981)
• Tåg- och Busskartan, resmöjligheter och turtäthet mellan alla tätorter (1983,1985)
• Necessary to some, favourable to most others (SJ 1998)
• Stations-Guide, Intermodal travel centres (Stationsrådet 2002 med stöd av Vinnova)