Resavdraget – ska träffa rätt och inte styra fel
Reseavdraget beslutades i juni 2022 i riksdagen av alla partier utom SD. Det beslutades då baseras på resavståndet och inte på svårkontrollerade restidsvinster. Många skulle få nya möjligheter att dra av kostnader och somliga skulle inte längre kunna dra av för bilresor i storstäderna. Nu har den nya regeringen uttalat att det gamla reseavdraget bör bibehållas, av grumliga skäl. Det påstås gynna glesbygdens bilister, men har en helt annan effekt. I själva verket motverkar den just den utveckling som alla kloka partier i riksdagen insett. Att bibehålla betyder att gynna storstadsbilister och fortsätta ringakta glesbygdarna. Men uppenbarligen har man fallit till föga för en okunig och självisk grupp av politiskt valda kollegor, som lyckats få de alltför naiva regeringspartiernas ledare att ändra sig. Detta är inget mindre än en skandal i det praktika handlandet. Man kan ifrågasätta omdömet i att liera sig med SD, men maktskiftet i sig var säert en faktor. Men det borde inte betyda att man sväljer allt sunt förnuft i en viktig konkret fråga. Så illa får det inte hanteras. De borgerliga partierna brukar kunna tänka själva och klarare.
Det nya reseavdraget beslutades bli kilometerbaserat istället för tidsvinstbaserat. Det gamla reseavdraget användes till 90 procent av bilister, och till 60 procent av bilister i storstäderna, som de facto har alternativa färdmedel i form av fullgod kollektivtrafik eller samåkning med annan bilist. Syftet med avdraget är i första hand att ge bättre förutsättningar för glesbygdsbor och andra ssm omöjligt kan använda annat än bilen, exempelvis hantverkare med mycket verktyg.
De ensamkörande storstadsborna är en grupp som gynnas av det gamla, ännu gällande reseavdraget, och den breda majoriteten i riksdagen hade insett att glesbygden borde gynnas på ett träffsäkrare sätt. Istället för att kompensera drivmedelsorsakede kostnader för glesbygdsborna, vilket nog är avsikten, väljer den nya regeringen alltså att förespråka en metod som gynnar just de ensamkörande storstadsborna, förmodligen högavlönade, som har klimatvänligare alternativ att använda. Förslaget att plötsligt gå tillbaka till det missriktade och misslyckade reseavdraget som styr fel, borde man ha utvecklat det nya reseavdraget till att ge bättre förutsättningar just för dem som avdraget är avsett att gynna. Höga drivmedelskostnader där det inte finns alternativ ska kompenseras, men bara för dem som verkligen behöver detta. Det är samtidigt mycket starkt angeläget att i den rådande klimatsituationen se till att så många som möjligt får incitament att välja att åka bil med samåkning eller välja kollektivtrafik. Att direkt gynna en redan gynnad grupp förefaller lika mycket feltänkt som när den nya brittiska premiärministern föreslog skattesänkningar för de rikaste samtidigt som landet skakas an hård inflation. Att dessutom en återgång till det gamla reseavdraget kommer att kosta samhället stora belopp i jämförelse med det nu beslutade som enligt riksdagsbeslutet ska införas vid årsskiftet är dessutom en faktor i helt fel rikting. Det krävs tankeverksamhet från den vuxne i rummet.
Det har riktats mycket hård kritik om det utspel som den nya finansministern Svantesson har presenterat. Protesterna har inkommit från skilda starka och seriösa institutioner, såsom Svensk Kollektivtrafik, LO och från övriga politiska partier – och borde sannolikt finnas även inom regeringspartierna, eftersom resultatet av en återgång år så kontraproduktivt i ett nationalekonomiskt och klimatpolitiskt sammanhang. Kortsiktig egoism är inte det klokaste. Det är bättre att avstå från att genomföra en galenskap än att vidhålla den och visa att man hellre går samma väg som Lizz Truss. ●