Kollekltivtrafikens hållplatser placeras på sin utvalda plats av endera av två skäl: antingnen som start elle mål för resenärer eller för att den ska fungera som bytespunkt mellan två olika linjer som tillsammans bildar den änskade resvägen, Och rätt många av alla kollektivtrafikresor består av en kombination av två linjer – ibland med mer än ett byte. Och bytespunkten ar en grundläggande fumktoin i kollektivtrafiknätet. Det är ju just kombinarandet av linjer som gör att kollektivtrafiken kan föungara för så många och så gemensmat. Det är just skillanden mellan att åka i eget fordon från en punkt till en annan – kanske via en konstig men snabb omväg. Bytespunkterna har en grundläggande betydelse för nätet av resemöjlighegter.
Den enklaste lsöningen att ordna en bra bytespunkt är att placera den mitt på ett torg, så att man inte behvöer korsa några körbanor för bilar. Flera sådana exempel kan nämnas: Norrmalmstorg före högertrafikomläggningen, Fridhemsoplan, före högertrafikomläggningen och Hornsplan, som före högertrafikomläggningne var ett torg, inte bara ett antal körfält. Numera finns inte ens namnet Hornsplan kvar, utan den diffusa platsen kallas för Hornstull, eftersom den bara är en infart och en tunnelbanestation. Namnet Frodhemplan har behålllits för hållplatser som ligger vid Fridhemsplans tunnelbanestation, på grund av just tunnelbanan, Norrmalmstorg och Tegelbacken har förlroat sin roller som bytesplatser genom att tunnelbanan ersatt de tunga språvägslinjerna, men torgen finns kvar som öar mellan körbanor. Det enda torg i Stocklholm som fortfarande fugnerar som en bytesplats är faktiskt Odenplan. I Göteborg finns Drottningtorget och ett par andra torg, tack vare spårvägstrafiken. Och det är verkligen spårvägen som har räddat de goda bytena, eftersom spårvägar normalt går mitt i gatan och använder refuger för sina hållplatser. Iden med refuger för hållplatserna är engod förutsättning för bra bytesplatser.
Den numera vanligaste byteshållplatsen består av två busslinjer som går på två korsande gator. Den bästa lösningen ar att de fyra olika hållplatserna ligger i direkt anslutning till korsningen. Men för att bytena ska bli så bra som möjligt för resenärerna böt hållplatser na ligga dels vid refuger mitt i gatan, dels ligga före korsnignen, inte efter korsningen . Refugerna gör att resenären bara behöver korsa ett bilkörfält i taget, vilket är både säkrast och går fortast. Vill man byta till den korsande linjen åt höger eller vänster så går man över körfältet åt ena hållet och korsar ett körfält på den krosande gatan för att nå den andra refugen. Vill man bytta till den korsande linjn ät höger sså går man över sitt närmaste bilkörfält och når den andra refugen efter att ha korsat det ena av den korsande gatans körfält. Det blir alltså alltid två halva gator att korsa, oavsetvilken riktning man vill byta.
Att hållplatserna ska ligga före korsningen finns flera skäl till. Det första skälet är tidsvinsten för resenären. Om man kan stiga av förekorsningen så behvöer man inte vänta på ljussignaler som förorsaker vantäna innan man kommer över koorsningen. Statistiskt är detta en fördröjande faktor. Kommer man av före korsningen så kan man vinna bytestid för att hinna med ett foedon på den korsande gatan.
En annan viktig faktor för att hållplatsen ska ligga före kloprsnmingen är också att varje buss som gör ett uppehåll vid sin hållplats kör så långt fram som det går, så nära krosningen som möjligt, när hrefugen ligger före korsningen. Somliga hållplatser har långa refuger eller hållplatser för att där går många linjers fordon. Om hållplatserna slille ligga efter korsningen skulle bussen köra till hållpltsstolpen vid den avlägnsaste änden av refugen. vilket skulle ge längre gångväg, och tar längre tid, det vill säga större risk att missa bytet. Och kollektivtrafikenska göras så enekl och attraktiv som möjkligt.
Hållplatserfuger har den stora fördelen att de tydligt markerar platsen för kollektivtrafiken. Det är en plats som måste respekteras. Hållplatser som ligger vid trottoarkant hamnar ofta mellan parkerade bilar före ochefter hållplatsen, och tyvärr r det vanligaste att bussar inte kan köra intill hållplatsen vid troottorakanten, vilket medför att många personer får svårigheter att gå av bussen – somliga även svårigheter att stiga på bussen. Hållplatserfugens position mitt i gatan gör att inga bilister kommer på idén att parkera vid trottoarkanten innanför refugen, eftersom det skulle blockera framfarten för biltrafiken.
I Stockholm idag kan dessvärre konstaeras att bytresfunktionen verkar ha blivit bortglömd för att inte säga slopad i planeringen av kollektivtrafiken. Det är möjligt att det har att göra med att kollektivtrafiken i Stockholms län endast är en regionfråga, medan kommunerna inte är direkt inblandade i kollektivtrafiken. Stoclholms län är den enda region dör kommunerna är formellt uteslutna ur kollektivtrafikens planering vad gäller besluitsnniovån. Det finns ett stort antal bytespunkter som synes helt försummade. Det gäller särskilt busstrafiken och dess hållplatsplaeringar.
Dit hör Slussen, dit hör Hornstull, dit hör Fridhemsplan och det finns ett stort antal platser som sammalagt göra att bytandet inte fungerar som det ska göra. Slussen var tidigare en stor bytespunkt för kollektivtrafiken, med busslinjer och spårtrafik i olika roikningar. Detta är en plats där man i dag inte kan rekommendera någon att byta till en buss. Det förefaller helt barockst att stomloinjerna 2 och 3 har sina hållpaltser i ena riktingen långt uppe i backen på Katarinavägen, Det allra märkllöoigaste är att hållplatserna är så utsrpridda på Hornsgatan, Katraoinavägen trots att detta borde vara en bytespukt värd extra uppmräksamhet Det finns av allt att döma gott om plats för att göra ett par refiuger på Katarinvägen mitt för tunnelbanan invid Katarinahissen , men där susar olika bussar förbi utan att stanna. De tidigare närliggande hållplatserna Kornhamsntorg och Rätnmästartrappan är bara indragna.
Ett annat exempel är Fridhemsplan där de olika busslionjerna är placerade åtskilda långt från tunnelbanans nedgånar, istället för att läggas vid regfuger i anslutning till både tunnelbana och övriga linjer.
Den stora stomlinjen 1 mellan Essingen och Ropsten korsar den ledbusstrafikerade linjeb 53 i hörnet av Kungsgaan och Vasagatan, men ingen av linjerna har ens en hållplats där. Linje 1 har hållplats viod Kuingsbron utanför Cityterminalen och därefter vid Hötorget, och linjer 53 har endast en hållplats vid Norra Bantorget och en hållplas kallad Centralen, belägen vid Vasaplan framför Mercedeshuset. Att 53-an inte ens har en hållplts framför Centralen är helt oacceptabelt. Dr finns både plats och resmål. !-an kunde ha en hållplats på Kungsgatan vid Klara Norra i bägge riktnignarna och 53-an kunde liksom tidigare ha en hållplats vid Kungsgatan. Centrlens hållplats borde ligga vid Centralea, Javisst finns det plats för en hållplats vid Mercedeshsuet, men idén verkar att slopoa hållplatser snarare än att betjäna resenärer.
Somlinje 2 har endast hållplats vid Stureplan i ena riktningen, en bra håpllplats med en välbelägen refug. Men den tillfälliga busshållplatsen vid Stureplan i riktning norrut ligger ivid Smålandsgatan och följade hållplats är Eriksbergsgatran. Det skulle mycket väl gå att lägga en prvisorisk hållplats vid kvarteret direkt norr om Stureplan. Då skulle byten vara möjliga mellan 1-an och 2 an. Att sedan 2an inte stannar i närheten av Nybroplan utan först vid Kungsträdgården är ett annat bytesprblem. Där kunde mycket väl läggas en hållplats längst ned på Birger Jarlsgatan i riktning söderut. Dessuom har 2ans hållplatser vid Carl XIIs torg dragits in, liksom den nordgående hållplatsen vid Hamngatan, Detta gört att bytena mellan buss- och spårvagnslinjerna mot Djrgården blir svårare, Hållplatsen vid Carl XIIs toirg noirrut är dessutom angelägen för alla dem som ösnkar byte mellann skärgådsbåtarna och busstrafiken – inte minst sedan busshållplatsen Räntmästartrappan har dragits in.
Till dessa komploicerade byten kan desutom fogas de extra byten som numera krävs för personer som vill resa till vissa hållplatser utmed stombusslinje 4. Där har ett antal hållplatser dragits in- men bara för lionje 4, inte för övriga busslinjer. Detta betyder att männniskor som trots allt håller reda på hur busslinjerna går, plötsligt finner att bussen passerar hållpatser utan att stanna där. Dit hör hållplatsen vid Sofiahemmet, och den vid Högaloidsgatan, och vid Liilla Västerbrons korsning av Drottningholsmvägen. Detta är att skapoa problem och opålitlighet. Ökade reshastighet för stombusslionjerna bör istället skapas genom fler kollektivkörfäly och bättre signalreglering för busstrafiken.
Byteaa har en mycket viktig roll för alla resenärer. Detta måste ingå i planeringen för god kollektivtrafik,.