Varför räknas inte viss kollektivtrafik på allvar? Somliga linjer gills inte

Har de regionala kollektivtrafikmyndigheterna missuppfattat sin uppgift, eller måste de ges en ny instruktion? Vissa båtlinjer finns inte.

Alla talar om att de borde finnas fler båtlinjer i kollektivtrafiken i Stockholm. Inte så att de gamla roddarmadammerna ska återuppstå, och kanske inte heller alla Ångslupsbolagets färjelinjer heller, de som fanns ännu på 1920-talet, före en del broar som numera finns: Västerbron, Strömbron, Centralbron (istället för Tegelbacken-Mariahissen) och en del andra. Nu talas det om nya linjer från förorterna, såsom en linje från Ulvsundasjön, den nya linjen från Nybroplan till Henriksborg, Blockhusudden, Nackastrand, Larsberg, Frihamnen, Ropsten och Storholmen. Det talas faktiskt om flera färjelinjer inne i stan. Skeppsholmen har fått en ny linje genom att Djurgårdsfärjan lägger till på Skeppsholmens östra sida, istället för den gamla linjer från Slussen till Skeppsholmens västra sida. Samtidigt har det tillkommit några färjelinjer som liksom inte räknas. Det är det egendomligaste av allt. Den nya färjelinjen på Hammarby sjö, från Vintertullstorget till Luma och Sickla Udde är ju ett resultat av den stadsutveckling som skett i området som numera heter Hammarby Sjöstad. Jag kan visserligen ta åt mg en viss del av äran för att den inrättades, eftersom jag i gatunämnden skarpt protesterade mot att det skulle byggas en bro över Hammarbyleden, vilket planerades först som en omöjlig lågbro, som skulle hindra sjöfarten,  sedan som en ännu omöjligare högbro, med två höga torn på vardera sidan av kanalen. Hur skulle det gå för fotgängare och cyklister? Det slutade med att man bestämde sig för att inrätta en färja, och den ingår i själva stadsbebyggelsen på det viset att den inte är avgiftsbelagd.

Det märkligaste med den där avgiftsfria färjelinjen, som drivs av Ressel rederi AB,  är att den liksom inte existerar för den Regionala Kollektivtrafik-myndigheten (Stockholms RKM), som brukar kalla sig för SL. I SLs tidtabellsinformation låtsas SL att den inte ens finns. Söker man på en resa mellan Vintertullstorget och Luma så får man beskedet att man ska åka buss till Skanstull, tunnelbana till Gullmarsplan och spårvagn 22 från Gullmarsplan till Luma. RKM vill inte alls berätta att den färjelinjen finns. Den har heller inget linjenummer, vilket numera både Djurgårdsfärjan och den nya båtlinjen via Saltsjökvarn och Nackastrand har. För resa med dessa numrerade båtlinjer krävs dock en SL-biljett, medan Hammarbyfärjan  är gratis. Och genom att den inte finns med i SLs tidtabellssajt på nätet så kan man inte få reda på när färjan går – – och en tidtabell behöver man faktiskt eftersom den inte går i tiominuterstrafik. Det är ett elände att inte kunna få reda på detta. Det borde ingå i RKMs lagliga uppdrag, som innebär att samla all kollektivtrafikinformation inom hela länet. Det gör man inte. Kriteriet borde inte vara ’avgiftsbelagda kollektivtrafikresor’ utan ’resmöjligheter för allmänheten’. Detta är en fråga som jag har lagt märke till tidigare, men som hittills inte vållat problem för mig som oftast åker på känn, utan att kolla tiderna. Men många vill veta i förväg, och då finns inte alternativet. En helt annan sak är att SLs färjelinjer saknas på den karta över kollektivtrafiken i innerstan, den som SL sätter upp på alla busshållplatser. Där visas busslinjerna, spårvagnslinjerna och tunnelbanan, men inte båtlinjerna, inte ens de som SL upphandlar och säljer biljetter till.

En dag blev dock de där anonyma båtlinjerna en akut fråga för mig. Anna och jag tänkte promenera till Mariatorget ett par dagar senare, för att Anna hade köpt ett rödmönstrat tyg som vi ska kunna klä om matsalsstolarna med via Tradera från en som bor på Hornsgatan. Och vi går till fots vart vi ska inom stan.  Enklast är att träffas och överlämna ett paket, kanske på en bänk på Mariatorget, I caronakarantänen ingår att 70-plussare, nej egentligen riskgruppen äldre, dit vi hör, inte ska åka buss, inte heller tunnelbana. Det blir en trevlig promenad från Tre Liljor till Mariatorget. Och då hade Anna hört talas om den där båtlinjen som går från Stadshuset, troligen egentligen Klara Mälarstrand, dvs Tegelbacken, till Söder. Det vore kanske bra att kunna komma så nära till Torkelknutssonsgatan, så behöver man inte gå lika långt. Men varifrån går båten? Och hur ofta går den? Jag kände till att det finns en specialbåtlinje som under 2020 ersätter gångbron utmed järnvägsbron över Norrström under sommaren, det har jag läst i SvD eller DN. Det kanske är den det handlar om?  Den järnvägsbron mellan Tegelbacken och Riddarholmen ska ju bytas ut under sommarens stora arbete på Getingmidjan. Bra! Var får man reda på det?

Första stället att fråga är faktiskt SLs kundtjänst, trots de dåliga erfarenheterna med Hammarbyfärjan. Kunde de möjligen veta något? Nej, det visade sig inte oväntat vara helt uteslutet, den kände de inte till alls. Fanns det en sådan? Den där tidigare båtlinjen som gick i en trepunktslinje över Riddarfjärden från Kungsholmstorg till Torkel Knutssonsgatan och tillbaka till Klara Mälarstrand hade tydligen bara gått under en provperiod på två år och den hade slutat gå 31 dec 2018. Det var nog inte den det handlade om. Jag fick försöka hitta någon annan som visste besked.

En avstängd gångbro i Stockholm borde vara en fråga för Gatukontoret. Jag sökte dess nummer, och ringde istället till Stadshusets gemensamma nummer. De rekommenderade ett nummer till Trafik Stockholm, som tydligen var det nya namnet på den tekniska förvaltningen i Tekniska Nämndhuset på Fleminggatan, där jag så många gånger varit på nämndsammanträden. Det visade sig att man skulle välja siffra för olika ärenden, felanmälan, parkeringsproblem och annat. Jag valde annat, men fick trots det tala med parkeringsproblemsenheten. De kopplade mig vidare inom huset till ’trafikproblem’. Mitt problem var ju egentligen ett trafikproblem. Det var dock ingen som kände till något om den där avstängda bron. Det verkade inte angå dem alls -trots att de borde engagera sig i stockholmarnas gatuproblem, t ex avstängd bro. Där fanns inget att hämta.

En gångbro landar ju alltid på en av stadens alla kajer, som ju sköts av Stockholms Hamn, enligt min kanske föråldrade sakkunskap. Det fanns ett nummer till Stockholms Hamnar AB, den numera bolagiserade verksamheten. Jag ringde dit och blev som väntat kopplad till ett val mellan enheterna för Värtahamnen, den nya godsterminalen i Norvik vid Nynäshamn eller Stadsgården. Men någon färjelinje i innerstan kände de inte till. 

Vart skulle man då vända sig? Det borde finnas någon som kände till promenadvägarna i staden. Kanske turistinformationen kunde ge besked? Jag frågade på nytt i Stadshusets växel, och de gav mig ett nummer till Visit Stockholm, som planerar för besökande turister. Jag ringde dit, och undrade om det var Visit Stockholm som sköter kiosken mitt i Centralhallen, där man kan köpa biljetter. Nej den drivs av ett privat bolag, som sköter biljettförsäljning åt olika evenemang. Där har jag köpt Interrailkort. Nej, Visit Stockholm är en mindre organisation med ett kontor med några personer, just nu dock med uppgift att arbeta hemifrån. Jag fick tala med Aron Abrahamson, visade det sig. Han visste inget alls om någon avstängd bro, men han insåg att han borde veta det. Han fick mitt nummer och lovade ringa tillbaka när han fått reda på vad som gällde. Det var en framgång i princip. Men jag ville ju helst veta per omgående hur det låg till.

Jag tänkte att det kanske var samma rederi som skötte den där tillfälliga färjelinjen som färjan i Hammarby sjö. Jag tog fram numret till Ressel Rederi AB, och så jag ringde jag. Jag fick direkt svar av en vänlig man, som visste vilken tillfällig linje det handlade om. Men han visste också besked att det inte var Ressel som drev den linjen. Vi resonerade lite om vilket bolag som kunde tänkas köra, och han nämnde Marinella, som  kör några andra mindre linjer efter upphandling. Men så kom han på att det inte kunde vara just Marinella. Han fick göra en kort paus för han höll just på att lägga till vid bryggan vid Luma. Det visade sig att jag talade med skepparen på färjan på Hammarby sjö, mitt i tjänsteutövningen. Jag nämnde mitt samtal med Stockholms Hamnar och dess ansvar för kajerna. Då föreslog han att jag skulle tala med hamnstyrman Jonas Eriksson, som man nog kunde nå hos Stockholms Hamnar. Bra! Äntligen en person av det slag som jag hoppades få tag på när jag ringde Hamnen. Självaste skepparen och en mycket vänlig och samarbetsvillig person, som hade ett bra tips på kontakt. Jag tackade och ringde hamnstyrman.

Hamnstyrman Jonas Eriksson var inte tillgänglig, enligt telefonbesked, och jag ringde på nytt och frågade i hamnens telefonväxel. Finns det inte någon kollega till Jonas Eriksson? Jovisst! Jag fick tala med Sebastian, som kunde ge ett rejält besked. Jo , det körs en ersättningstrafik mellan Klara Mälarstrand och Riddarholmen. Den går hela dagen, och den båten går fram och tillbaka, stup i ett. Den tar inget betalt. Det var ungefär det jag väntade mig. Och nu fick jag besked om varifrån den gick och att den skulle gå hela året ut. Bygget av nya broar för Getingmidjans järnvägsbroar över Norrström kommer att pågå.  Vem som körde kunde han inte säga på rak arm. Men kajanläggningarna för på- och avstigning fanns på plats och de användes varje dag. Men hur var det med tidtabellen? Var kunde man hitta den?  Jo, berättade Sebastian, faktum är att den där färjelinjen faktiskt inte räknas som en färjelinje, den räknas som en ”bro”. Den ersätter en  bro, en fast installation. Det anser jag möjligen kan motiveras i en ekonomisk redovisning, men för användarnas del måste den beskrivas som den verklighet som alla kan begripa. Och så nämnde han att samma sak gällde om färjan på Hammarby sjö. Den räknas också som ”bro”. Det blir alltmera förvirrat. Det känns som att stadsbyggarna, som inte ville kännas vid att bron kunde vara störande för sjöfarten och inte ens kunde förstå fotgängares och cyklisters frustration över en högbro med två torn. Det skulle ju finnas en bro som band ihop de olika kvarteren. De ville inte ge sig. De bestämde att den färjelinje som inrättades kom att formellt betraktas som en ”bro”.  Byråkraternas hämnd! Jag vet att den nya tunnelbanan som ska gå från Kungsträdgården till Sofia och vidare till Gullmarsplan kommer att ha en underjordisk station under Hammarbykanalen, med en uppgång på vardera sidan av vattnet. Det kommer förstås att betyda att man blir av med kostnaderna för färjetrafiken. Att sedan fotgängarna tvingas ned i underjorden istället för att kunna åka båt blir en förlust för passagerarna, men troligen en driftkostnadsminskning för staden. Det är idag Stockholms stad som bekostar färjelinjen.

Sen upptäckte jag att jag fått ett telefonmeddelande. Det var Aron Abrahamsson på Visit Stockholm som hade tagit reda på var linjen gick och att den trafikerades från 6 till 19 varje dag. Utmärkt. Det passade oss.

Så här efteråt måste jag berätta om en lyckad expedition, som också gav lite ytterligare kunskaper. Och igår vandrade vi till Hornsgatan, jag och Anna. Mycket trevlig promenad, som vi beräknade till 90 minuter från Tre Liljor till Hornsgatan 45, mitt emot Folkoperan. Med lite omväg via Kungsholms Strand och lite väntan på färjan, och lite fotoupphåll här och där, tog det inte halvannan timmer utan en timme och 50 minuter. När vi träffat säljaren och hennes man på Hornsgatan så gick Anna och jag och åt tapas på en tapasrestaurang utomhus på trottoaren vid ett avskilt bord för två personer. Det tog en timme. Sedan utforskade vi de starkt lutande kullerstensgatorna kring Pustegränds nedre del, invid det lilla torg som samlar Pustegränd, Brännkyrkagatan, hissen till hotellet vid Södermalmstorg och en kort gångtunnel genom ett hus till gångbron över Söderström. Fin inramning av gångtunnelmynningen  som ser ut att vara en del av det lila torget. Den branta nedförsbacken av Brännkyrkagatan, som ligger mittemot, minns jag från vad pappa Gunnar berättade om att gamla tiders bilar fick prova sina bromsar just där, eftersom det var en så brant backe. Det är en märklig Stockholmsmiljö, som fler borde besöka.

Vi hade nu kunnat konstatera att färjan Riddarholmem-Klara Mälarstrand drivs av Trafikverket. Det framgår att fartygets rederiflagga i fören, och det syns på den tidtabell som fanns åtminstone på Riddarholmskajen. En röd hållplatsskylt fanns vid båda tilläggsplatserna, men egentligen utan närmare information. Den skylten kunde ha stått varsomhelst i Sverige, som en busshållplats. Vad Trafikverket hade för roll var inte tydligt. För den som inte vet vad Trafikverket är i sammanhangen – kanske något med gator och bilar? – framgår det inte klart att Trafikverket är Sveriges största rederi, med drygt hundra färjeleder. Här dock fullkomligt anonymt. 

Och oavsett om färjor räknas som bro så är den för allmänheten ett färdmedel som rimligen ska gå att få information om på det ställe som ska se till att information kan fås. Det är RKMs ansvar, även om de inte begripit det än. Återigen en fråga om initiativskyldighet, enligt min uppfattning. Men byråkrater vet inte vad initiativskyldighet är, det vet bara kommersiella företag. Synd, men de får väl lära sig. Aron på Visit Stockholm var en som tog initiativ. Det var bra. Även personer på en myndighet som RKM borde förstå brukarnas behov. Det ska inte behövas lagstiftning för den saken. ●

Delta i diskussionen

4 kommentarer

  1. Ser direkt när jag googlar att det finns en tidtabell tillgänglig elektroniskt för färjan i sjöstadstrafiken, så det är inte heller en fråga om att det bara är ett uppspikat anslag någonstans.

    1. Tja, en tidtabell på en sajt som inen hittar spontant utan att leta väldigt, nej det räcker inte. Det måse vara eneklt och tydligt.

    1. Bra att det fanns en tillgänglig tidtabell. Var kan man hitta den?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *