Varför vänstertrafik på GC-vägar – och varför just för fotgängare?

Att uppmuntra förvirring och skapa olycksrisker kan inte vara Trafikverkets uppgift

Alla de gångbanor som är upplåtna för cykling har fått en galen föreskrift om vänstertrafik för fotgängare. Den är utfädad av Trafikverket och heter 2018:1559.  Sådana gång- och cykelbanor, som är skyltade för både gång och cykel, me n utan en mittlinje som delar ytan i respektive gångbana och cykelbana finns övefrallt i Sverige, särskilt i alla förortsområden. Dete är sidana vägar som i stadsplanerna kallas för ”GC-vägar”.  De utgör också alla mindre städers huvudsakliga vägnät för merparten av förflyttningarna och det är i praktiken ett sätt att träna in vänsterbeteende i människor som också ska lära sig köra bil. Det är mycket allvarligare än de byråkrater kunde föreställa sig, de som lät den regeln  genomföras. Att det blev så bakvänt berodde på att den befintliga lagen om hastighetsbegränsning gäller endast för bilvägar, och att cykelbanor tydligen inte kunde hastighetsbegränsas till nivåer lägre än 30 km/h. På bilvägar kan hastigheten när så krävs begränsas ned till endast 10 km/h. För biltrafik är det alltså möjligt, men inte för cyklister. Och den stora frågan på ”GC-vägar” är faktiskt de cyklister som cyklar för fort. De hetsar fram, de har snabbkörande cyklar, de har paket som ska levereras eller de vill bara känna sig duktiga och effektiva.

I sjlva verket måste dessa GC-vägar betraktas som en specialfall som kräver särskild hantering. Det är ju just ett specialfall – att man får cykla på en gångbana. Det grundläggande är att fotgängarna måste respekteras. Fotgängarna handlar om dem som går långsamt och om dem som förflyttar sig med rullstol eller med barnvagn. Och fotgängare är vana att i trängsel på trottoarer och gångbanor i övrigt använda en mjuk linje. Det finns inget tvång att gå i höger eller vänster för fotgängare. Men när det blir trångt uppstår strömmar i ena och andra riktningen, det är lätt att konstaera. Då visar det sig att folk oftast väljer att använda högertrafiken, så som de har lärt sig trafikens regler, även om det nu handlar om att gå till fots.

De allra flesta gångvägar betraktas i allmänhet som möjliga att cykla på för ungdomar eller för de äldre som gärna cyklar för att de känner sig tryggare och når längre så än genom att gå till fots. De slipper den obehagliga biltrafiken. Cyklisterna möts alltid naturligen sinsemellan i högertrafik. Och i förekommande fall är det naturligt att fotgängare  – om så behövs på en GC-vag – väljer att väja åt höger. Dessa GC-vägar är ofta inte särskilt breda. Somliga av dem har faktiskt skylting om att de är tillåtna för både cyklister och gående. Där ställer den korkade regeln till problem.

På landsvägar utan gångbanor går det naturligtvis inte att förbjuda folk att gå. Då är regeln att man ska gå så att man ”möter trafiken”, det vill säga på vägens vänstra sida, eftersom vägen om den har tillräcklig bredd normalt lockar bilister att köra åt höger på körbanan vilket betyder att de gående på en landsväg får dem som kommer bakifårn längt ifrån sig, vid bortre vägkanten. Fotgägnare på en landsväg med bilar möter bilar som kör invid deras egen vägkant. Man kan faktikt i princip betrakta det så att körbanan egentligen borde haft en gångbana på vardera sidan, där de gående sinsemellan skulle ha mötts inbördes i högertrafik, precis som cyklister väjer åt höger sinsemellan. Men på en rätt så smal landsväg så har man ”tagit bort gångbanorna”, vilket innebär att de allra yttersta remsorna med gående i samma riktning som bilarna på det närmaste körfältet, har blivit av med sitt gångstråk. Kvar blir det gångstråk som ligger närmast körbanan med bilar, det vill säga att det återstående gångkörfältet möter det närmaste bilkörfältet. Detär naturligt på landsbygden, där vägen totalt inte kan beredas så mycket plats. Det är rentav så att fotgängarna fåt lov att promenera i vägkanten på körbanan, förstås på den sida där man möter bilarna.

Problemet den idiotiska regeln om vänstertrafik på GC-vägar för fotgängare, som inbördes brukar reagera med att gå till höger, och som möte cyklister som möter varandra i högertrafik är två. Det ena är en total förvirring, eftersom det uppstått ett rykte om att fotgängare ska gå till vänster enligt en ny lag. Det andra är att den reflex att väja åt höger som är mycket viktig att barn lär sig från första början, den motverkas av en omotiverad och onödig trafikförordning. Om det nu är så att cykling inte kan hastighetsbegränsas till 10 eller 15 km/h på GC-vägar, då bör istället lagen om hastighetsbegränsning för cykling ändras så att det blir möjligt. Ett annat och enklare sätt är att i samma förordning införa ett påbud om att fotgängare har företräde på GC-vägar. Cykling får ske på de gåendes villkor. De gående får gå långsamt, använda käpp eller rullstol eller stöda varandra. Det är inga problem så länge endast fotgängare ska mötas på en gångväg. Det är de snabbcyklande som skapar problemet. Den missriktade regeln om vänstertrafik för fotgängare i förhållande till cyklister måste tas bort ur trafikförordningen. Viss cykeltrafik kan naturligtvis förekomma, men grundregeln måste vara ”på de gåendes villkor”, tills en separat cykelbana kunnat byggas. Tills vidare bör man för tydlighets skull skapa en tilläggsskylt vid infarten till varje GC-väg att ”Snabba cyklister hänvisas till bilkörfälten. Cykling på GC-bana sker på de gåendes villkor”. Det är inte fotgängarna som ska promenera på cyklisternas villkor, det borde vara uppenbart för var och en. ●

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.