- Resenärerna med bussar och tåg som ska göra byten på en eller annan station måste känna trygghet även att bytet fungerar. Under själva resandet med tåget eller bussen är det bolaget som tillhandahåller den service som behövs, det är alldeles självklart. Men så är det inte vid bytena. Där svara varje bolag bara för sin del, och skarven kan bli ett problem. ”Du får fråga någon annan” är inte det svar som resenären i en seriös kedja av bolag ska få. Men så är läget idag. Om en försening uppstått och anslutande tåg eller buss redan har avgått, då gäller det att i fall Ledsagningen fungerar inte bra, eftersom vissa regioner absolut vill sköta sin egen ledsagning, går inte att samordna (bl a Västra Götaland)
Detta är ytterligare ett skäl att lägga stationsservicen på RKM under TRV överinseende.
- Högtalarutropen undersöks inom TRV på ett inkompetent sätt. Sker som rationalisering och teknisk utveckling utan samråd ens med RTAF och brukarna generellt. Produktionsperspektiv utan insikt om att brukarna omfattar en rad olika grupper – fördom om möjlig total digitalisering
Ytterligare nödvändiga åtgärder – för resenärerna
- SJ drar in biljettautomaterna i stor skala, strikt företagsekonomiskt. Borde stöda en gemensam automat, där alla RKM ingår, eftersom utskrift av biljetter äe ett önskemål för somliga resenärer (fördom om total digitalisering) Dit hör också Resplusbiljetternas utskrifter, som också måste stöda även de sista 30 procenten.
Stationerna är just den gemensamma platsen för alla trafikföretag med olika färdmedeo. Och stationen är den viktiga länken mellan alla dessa. Det är dessutom för många resenärer antingen början eller slutet på en resa med kombinerade färdmedel eller just den plats där man måste knyta samman reselänkarna med varandra. Eftersom ingen av trafikaktörerna idag har ansvaret för stationerna – de är helt sonika bortglömda i den organisatoriska världen – så måste en ansvarig part utses. Det allra enklaste och troligen naturligaste är att varje läns regionala kollektivtrafikmyndighet utses till den som är ansvarig för stationerna i sitt område. Givetvis bör det finnas en part som följer upp att arbetet utförs ordentligt. Det skulle kunna vara en statlig myndighet, men troligen vore det mycket effektivare om tillsynen skulle kunna skötas av Resenärerna som organsiation som har bäst koll på hur respektive station fungerar. Det skulle kunna ske i form av ett avtal om en arbetsinsats som kan innebära att Resenärerna får ett avtalsenligt uppdrag och ett visst belopp för att kunna genomföra det arbete som känns så angeläget för resenärerna. Allt detta skulle kunna utformas som ett uppdrag från regeringen till Trafikverket eller Transportstyrelsen, eller också genom ett tillägg i kollektivtrafiklagen, i så fall kanske med ett uppdrag åt Trafikverket eller Transportstyrelsen att träffa ett avtal med en lämplig part.