De regionala kollektivtrafikmyndigheterna (RKM) har 2022 funnits i tio år. De har etablerats som en bra aktör för att definiera krav på kollektivtrafiken inom ett län. Men nu är det dags att utvidga deras roll till att omfatta även den kollektivtrafik som utgör fortsättningen för alla de resenärer som byter till eller från långväga kollektivtrafik med tåg eller buss – exempelvis alla som ankommer från andra län. Det finns idag glipor i systemet, just resenärer som kopplar samman resor på långa sträckor med regionala resor. Inget av bolagen tar något ansvar för servicen på stationerna för dem som är just bytande resenärer. Det är ihopkopplingen mellan långväga och regionala resor som skapar problem och som skapar osäkerhet och villrådighet bland resenärerna. För ett samhälle som önskar se ett ökar resande med kollektivtrafik måste denna fallgrop elimineras. Vem kan vara bättre lämpad att göra detta än just den regionalt ansvariga instansen, det vill säga RKM?
Ett bra exempel är den svaga grupp resenärer som utgörs av dem som reser med ledsagning. Det finns långväga ledsagning för resenärer med tåg och det finns regionala ledsagningssystem. Men den som vill kombinera en resa med tåg med en resa regionalt, exempelvis inom Västra Götaland, är helt enkelt tvungen att boka två helt skilda ledsagningsuppdrag, där skarven som vanligt ligger på den station där bytet ska göras. Det fungerar inte särskilt bra, visar erfarenheterna, som bland annat redovisas i Trafikverkets Tillgänglighetsråd. Samma problematik drabbar varje enskild resenär som bokar en resa på egen hand, med biljetter för hela sträckan, både den långväga och den regionala. Varje komponent kan fungera om allt vill sig väl, men så fort det uppstår en fråga i skarven så visar det sig att det inte finns någon överhuvud taget som är villig att ge den service som krävs för att den kompletta resan ska kunna genomföras. En bruten föbindelse kan bli katastrofal, fast den inte borde bli det, på grund av bristande elementär basservice. Den enda part som har tillräcklig lokalkännedom om de lokala förhållandena – var går bussarna?, hur hittar jag nästa förbindelse när den tänkta anslutningen redan har gått?, vad gäller nu med mina biljetter? – allt sådant som vållar oro och huvudbry, är den som är på platsen. Det är sådant som en lokalt hemmastadd enkelt bör kunna svara på. Bara en sådan sak som att biljettautomaterna ser så olika ut i olika län gör varje resenär konfys, alldeles i onödan.
Det naturliga steget i ett samhälle som vill höja kvalitén i kollektivtrafiksystemet är att säkerställa att det finns en ansvarig instans på alla stationer av större betydelse. De olika trafikbolagen är verksamma med sina egna färdmedel och är uppenbalrigen inte intresserade av att sköta den gemensamsmma servicen för alla bytesresenäerer – de flesta av dem är sannolikt inte just det bolagets resenärer. Den instans som rimligen bör bemanna den service som är nödvändig för att hela systemets ska fungera väl är just RKM, som är väl definierad på varenda station, eftersom alla ligger i var sitt definierat län.
Rollen som stationsserviceansvarig stämmer väl med de krav som EU ställer på alla europeiska järnvägar, där det ska finnas en ”station manager” ansvarig för stationsservicen. Tanken är visserligen att det är en part som svarar för hela systemet inom respektive land, men inget hindrar att systemet i Sverige bygger på samverkan mellan alla RKM i olika län. Det kan definieras genom att ett uppdrag inom kollektivtrafiklagen åläggs RKM i fortsättningen. Samverkssystemet kan bygga på ett gemensamt uppdrag som med fördel löpande granskas ev en av de befintliga myndigheterna, exempelvis Transportstyrelsen eller Trafikverket, eventuellt med en uppföljningsroll som kan utföras av exempelvis organisationen Resenärerna, som idag är den enda organisation som har överblick över hur servicen idag ser ut på olika ställen.. Det är ingen annan som har intresse för den saken. Uppdraget kan ske genom att Resenärerna ges ett löpande bidrag för att utföra ett löpande arbete till förmån för klimatomställningen. Det är inget fel att det är en ideell organisation som får ett uppdrag att följa upp servicen som syftar till att säkerställa kvalitén för resenärerna. Det ligger i såväl Trafikverkets som Transportstyrelsens intresse att säkerställa kvalitetsnivåns upprätthållande. Och att låta Resenärerna sköta tillsynen i form av uppföljning av kvalitetsnivån är en effektiv metod, värd att bekosta.