Vem ska sköta stationerna?

Stationen är idag ingen-mans-land

Det finns idag ingen alls som tar ansvarar för stationsservicen. Trots att stationerna är just knutpunkten mella olika färdmedel och den plats där ett stort antal trafikföretag hämtar upp och lämnar av sina passagerare, så finns det ai dag ingen som har det samlade ansvaret för stationnsservicen. Det kan förefalla egendomligt, men av allt att döma råkade den funktionen hamna utanför planeringen när Statens Järnvägar bolagiserades 2001. Det var en klok åtgärd med bolaisering eftersom konkurrensn  brukar leda till ökade effektivitet och konkurrens med kvalitet. Men stationerna råkade bli ett ’ingen-mans-land’, mellan alla stolar. Det var ett bra  steg framåt för resenärerna 2012 när de regionala kollektivtrafikmyndigheterna (RKM) bildades genom et nytt riksdagsbeslut. Dessa RKM planerar och informerar om all regional trafik, och utövar konrrollen över trafiktillstånd. Men all långväga kollektivtrafik, vars resenärer också använder sationerna, lämnades att sköta sin verksamhet  helt kommersiellt, utan egentlga krav. Konkurrens kan vara bra, men konkurrensen löser inte självklart samrordningsproblem. Det krävs ett gemensamt system för resenärerna – inte minst för att konsumetnerna är de som ska kunna välja i konkurrenssituationen.  Det krävs regler för att konkurrenterna ska sambeta.

Problem under resna upplevs av många just som ovisshet på stationerna, störningar, oklarheter. Det är inte omöjlgt att riksdalsledamöterna som fattadee beslutet om bolagieringen   uppfattade det så att det nya bolaget Jernhusen skulle ”sköta stationerna”. Men i själva verket var Jernhusen ett rent fastighetsbolag som inte hade något uppdrag att ägna sig åt resenärerna. Idag har Jernhusen endast kvar 25 av de 360 sttionerna (de lönsammaste). När motsvarande process genofördes i Storbritannien skapades för ägandet av  alla statiner ett särskiltt bolag, det som numera heter ”Network Rail”,   I Frankrike lät man alla stationer vid bolagiseringen ligga i ett särskilt bolag som heter ”SNCF Gares et Connexions”, som sköter alla bolags stationsservice. I Tyskland samlades stationerna i bolaget ”DB Stationen und Service”, som betjänar alla bolag och alla resenärer.

Inom EU har Jrmvägsbyrån komstaterat att Sverige skiljer sig från alla andra länder genom att det int finns nåågon ”Station Manager”, som ska finnas. Riksorganisationern Resenärerna har upprepade gånger pekat på dett problem som åste lösas av någon part som finns lokalt. Det gör varken Trafikverket eller Jernyusen.  Till bilden hör att resenärerna överallt har samma sorts problem att lösa på varje station, vilket vör att en gemensam linje måste drivas. Det enda rimliga i dagsläget är att alla de RKM som finns i hela landet, som ju redan sköter en viss service till resenärer på stationerna, kunde av riksdagen utses att även ansvara för servicen till  de långväga resenräerna. Även de långväga gör i de flesta fall också en lokala resa med  RKMs regionala tåg och bussar. En gemensam plan för stationsservicen behövs, RKM kan utföra detta under insyn av Transportstyrelsen. gärna med bistånd av Resenärerna.  

Kollektivtrafiken måste bli pålitlig, enkel och attraktiv. Branschen har ambitionen att öka resandet, men det är resenärern som avgör vad som är attraktivt. Om det räcker med regeringsbelsut elle om Kollektivtrafiklagen behöver ändras kan diskuteras. En förbättring måste genomföras.  Med tanke på allmänhetens medvetenhet om miljöprobleamen borde detta var en fråga för alla partier. Vem driver det först?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.